IDA - ÄNGLAHUND

Idag har det varit en oerhört svår och kämpig dag.

Vi är inte längre 4, vi är nu bara 3.

Ida... underbara,fina,snälla Ida har lämnat oss och farit till Hundhimlen.

Vi vet att det var tvunget att ske men gör inte mindre ont för det.

Hon ÄR och kommer att vara oerhört saknad.

Tårarna strömmar ner för kinderna så som de gjort hela dagen.

Det är så tomt här hemma nu.

Ingen som väntar i hallen när vi kommer hem, eller piskar med svansen någonstans i hemmet för att hon är för lat och ibland har för ont för att möta oss.

Ingen som ligger bakom soffan o snarkar så det ekar i väggarna.

Ingen som blir så glad bara man klappar lite eller för att inte tala om ge henne mat.

Ingen som skyddar oss och alltid är oss trogen längre.

Jag kan inte föreställa mig vad min älskade går igenom när jag själv brister och då ändå endast känt henne 2 år. 2 ynkliga år men såå mycket glädje hon spred.

Jag som från att ha varit Hundrädd hela mitt liv plötsligt bodde med en Rotweiler av alla hundar dessutom. Och SOM jag älskade henne.

Ida var en familjemedlem och kommer så sörjas som.

När Joachim åkte iväg med henne idag och jag skulle säga Hej Då en sista gång ville jag bara trycka på Pausknappen och sedan spola tillbaka, tillbaka till den tid Ida mådde bra, för vill inget hellre än att hon skulle stanna kvar hos oss.

Blir också oerhört ledsen när jag tänker på att Oliver inte fick växa upp med henne. Att han inte kommer att minnas Ida alls:( Men vi kommer att berätta för honom hur mycket att han tyckte om henne. Att han blev jätteglad av att se henne och pratade för fullt på sitt söta Babyspråk med henne. Idag när vi var själva här hemma Oliver och jag stod vi i vardagsrummet och Oliver som vanligt tittade in i hans/Idas rum ner på golvet för att se och skratta och prata med henne ... men hon var inte där:(

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde ta bort den smärta min Älskade Joachim går igenom just nu. Men jag finns här för dig Älskling, det vet du. Jag älskar dig och jag älskar din Vovve så mycket. Jag är säker på att hon har det jättebra där i Hundhimlen och tassar runt och ser ner på dig och ger ifrån sig ett glädjeskall

Den här sången lyssnade jag mycket på när jag var liten. Trodde då att den handlade om en Hund som dog och skulle till Hundhimlen så bevarar den så som jag minns och tillägnar den till Ida och Joachim